Mediaarkivet

Det är inte alla idrottsgrabbar på våra breddgrader som i likhet med bollnäslöftet Sten Gunarsson får tillfälle att lyfta på järnridån. På sin tredje utlandsresa i sommar har BGIF-aren under tio dagar stiftat bekantskap med Polen, den nya stormakten på friidrottens område, som medlem av den lilla svensktrupp - tre man plus ledare - som bjöds in till storinternationella tävlingar för järnvägare i Krakow.

Sten Gunnarsson är nu tillbaka igen - nöjd och belåten med trippen men kanske inte med sin egen insats, som inskränkte sig till en 5:e placering på 1.500 meter med tiden 4.05. Konkurrensen var emellertid benhård - den östtysk som vann hade 3.54 och det är som bekant en tid som duger ett gott stycke även i icke "korpidrott".
 - Jag har fått se och uppleva åtskilligt och ångrar inte ett ögonblick att jag direkt tackade ja, när man ringde och erbjöd mej hoppa in som ersättare för Mora-Kalle Lundh, säger Gunnarsson. Den allra största upplevelsen blev utan tvekan det halvannan dag långa besöket i Warszawa, huvudstaden som till 85 procent förintades under kriget och som ännu bär spår av vad som hände för drygt tiotalet år sedan.
Turist-friheten var det inget fel på - vi fick komma och gå efter behag och våra polska värdar var mycket frikostiga och gästvänliga. De försåg oss rikligt med fickpengar och tur var väl det, så dyrt som Polen är...
Svårast var det att komma överens med maten: det var praktiskt taget dagligen potatis, grönsasker och ett sorts kött som vi aldrig lyckades lista ut vad det var för slag...
Men att Polen inte är ett fritt land, därom gavs besked på återresan, berättar Gunnarsson:
 - Vid gränsstationen före Östtyskland upptäckte vi att stationsområdet var proppfullt med beväpnade vakter. Tåget satte sig i rörelse men inte längre än cirka 400 meter, då stannade det igen. 
Vi tittade förstås ut, nyfikna, och vi fick se hur ett antal vakter (folkpolis?) släpade fram en nedsotad polack, som på något underligt sätt klamrat sig fast under en av vagnarna.
Han måste ha åkt på detta sätt en betydande sträcka - i varje fall från Poznan, där tåget gjort uppehåll för påstigande. Den stackars polacken var på väg mot friheten men fick aldrig uppleva den...
Det var en händelse som gjorde ett djupt intryck på oss svenskar.

Kommentarer